16 sep. 2011

Framme på Maluti Adventist Hospital

Vi landade strax innan lunch i onsdags och blev hämtade på flygplatsen av Sam som är sjukhusets chaufför och kör deras minibuss. Efter att ha handlat lite och bunkrat upp med mat inne i Maseru (huvudstaden) fortsätte färden mot Mapoteng och Maluti Adventist hospital. Vägarna var förvånansvärt fina, förutom på två ställen där broarna över ett vattendrag spolats bort. När vi kom fram blev vi visade till våra rum på VIVO-center, Visitors and Volounteer center. Förutom oss tre bor det en amerikans tjej som jobbar med hälsprojekt och två läkarstudenter, en från australien och en från nya zeeland, som vi delar kök med. Det är enkel standard, men allt vi behöver finns. Martin och jag har ett eget badrum i anslutning till vårt rum, vilket är väldigt skönt.

Maluti Adventist Hospital startades 1951. På sjukhuset finns allmän kirurgi, gynekologi och obstetrik (moderskap), allmän medicin, hiv / aids och tbc rådgivning och behandling, pediatrik, mödra- och barnhälsovård, en ögonklinik och flera satellitkliniker på landsbygden. Sjukhusområdet ligger i utkanten av den lilla staden Mapoteng, ca 70 km norr om Lesothos huvudstad Maseru.

Igår började arbetet på sjukhuset med full fart för Martin och Martin, de håller på att bli introducerade i arbetsättet och de olika avdelningarna här. De fick redan på eftermiddagen ta egna patienter på akutmottagningen tillasammans med en tolk. De medicinska förutsättningarna är väldigt begränsade, vilket är en stor utmaning och frustration i början.

Själv håller jag på att försöka få en bild av vad de vill att jag ska hjälpa till med. Ska bl.a. se över vad de har för behov på sjukhuset av medicinsk utrustning, renovering etc. och sen få ner det i någon form av projektbeskrinvning så att potentiella sponsorer vet vad de kan göra för sjukhuset genom att skänka pengar. Tanken är att detta ska resultera i bl.a. en webbsida. De har även uttryckt önskemål om att undervisa sjuksköterskorna i grundläggande datakunskaper, men jag vet inte riktigt ännu vad de tekniska förutsättningarna är. Får ta lite i taget.

Utsikten från vårt rum

2 kommentarer:

  1. Kul att höra att ni kommit fram och att allt gått bra så långt. Härliga bilder tillsammans med lejonungar och griraffer. Hoppas ni ska trivas känna att ni gör nytta vilket jag tror att ni gör! Gällande frustration över bristande resurser så har jag viss förtåelse efter praktiken i Indien, det är dock svårare att acceptera när man själv står där ansvarig läkare. Bergen i bakgrunden ser mäktiga ut, långt ifrån ett höstigt småland.

    SvaraRadera
  2. Spännande! Ser fram emot uppföljning =) Saker och ting faller väl förhoppningsvis på plats så småningom, det brukar ni se till att de gör!

    SvaraRadera