Två veckor har gått

Nu har vi varit här i två veckor. Det känns som att vi varit här mycket längre, men det är väl för att det är ganska mycket som har hänt.

Första helgen när vi var här gick vi till kyrkan, det var en intressant upplevelse. Kyrkan var fullpackad med människor i alla åldrar. Gudstjänsten var väldigt lång eftersom det var en speciell dophögtid där ca 20 personer tagit beslut att följa Jesus och blev döpta. Dessutom översätts allt som sägs mellan sesoto och engelska vilket gör att det tar ännu längre tid. Det är som är speciellt härligt med den afrikanska kulturen är all sång, så fort det blir minsta paus i programmet är det någon som börjar sjunga på en sång och sen följer alla efter i välljudande stämmor.

På eftermiddagen gick vi upp på en av bergsknallarna i närheten tillsammans med några av ungdomarna från kyrkan, det är verkligen ett vackert landskap. Och det kommer bara bli ännu vackrare när regnet och grönskan börjar komma. På vår vandring fick vi sällskap av några barn från en by som vi passerade. Uppe på toppen lekte vi några lekar med dem innan det var dags att börja dra sig hemåt igen. Det blev en uppskattad stund för både dem och oss.

Under veckan som gick jobbade vi på för att försöka komma in i arbetet så mycket som möjligt. Martin har fortsatt att ta egna patienter på OPD - Out patient department, motsvarande akutmottagningen och försökt vara med på kirurgen så mycket som möjligt. Han har varit med vid ett flertal kejsarsnitt och tycker det är mycket spännande.

Tato pekar mot sjukhusområdet,
mitt i bilden ser man kyrkan och sjukhusets huvudbyggnad

En uppskattad lek - "Ett. två, tre rött ljus!"

 På väg hemåt igen

Jag har börjat göra lite intervjuer med olika personer på sjukhuset för att försöka bilda mig en uppfattning hur de arbetar och vad de har för behov, både generella, medicinsk utrustning och tekniska hjälpmedel. Det är väldigt mycket arbete som görs manuellt. Alla patienter har t.ex. en bok med sig när det kommer till OPD, en ”bokana”. Där står deras tidigare sjukhusbesök, konsultationer, provtagningar och mediciner etc. motsvarande deras journal. Utifrån det får sedan läkarna bedöma vilken behandling som ska göras. Förutom det registreras patienterna i en bok, som sedan någon sammanställer i slutet av månaden när statistiken ska lämnas in. De måste rapportera in hur många patienter de haft varje månad, hur många dagar de spenderat på sjukhuset, vilken behandling de fått, vilka mediciner osv. Allt detta görs manuellt och det är inte konstigt att det blir lite missmatch i statistiken ibland.

Många uttrycker en önskan om att kunna göra mer med hjälp av datorer, några har tidigare haft tillgång till datorer men så snart de ”gått sönder” fanns det inte någon som kunde fixa problemet och man gick tillbaka till den manuella hanteringen igen.

Parallellt med intervjuerna håller jag på att förbereda en grundläggande datorutbildning och underlag till en ny webbsida för sjukhuset. Det finns mycket som man skulle vilja göra, men det jag försöker hitta är små saker som kan göra stor skillnad för dem i längden och inte bara kortsiktigt.

I helgen som gick gjorde vi en minisemester in till två nationalparker i Sydafrika, men det skriver jag om lite senare.