Sista tiden i Lesotho

De sista veckorna i Lesotho gick fort, det var mycket som skulle hinna bli klart innan det var dags att åka. Marlen undervisade några av personalen i grundläggande Excel kunskaper, hade möte med sjukhusets ledning och presenterade den behovsanalys som gjorts och fick dem att börja prioritera. Lyckades tillsist även få till en webbsida åt dem, www.maluti-adventist-hospital.org. Det var svårt att få någon feedback från de ansvariga på sjukhuset kring hur den skulle se ut och vad de ville ha på den, de var väldigt upptagna med annat jobb, styrelsemöten etc. så jag fick arbeta väldigt mycket på egen hand. Framtagandet av information skulle gå genom en ”pubilshing comitte” som skulle utses, vilket ni förstår skulle ta mycket tid. Tid var det enda jag inte hade så mycket kvar så jag fick dem i alla fall att utse en person som ska jobba vidare med webbsidan när jag åker. Så jag har gjort grunderna och sen får de jobba vidare med informationen på sidorna och uppdatera nyheter när deras ”publishing comittee” har börjat ha sina möten.


På fredagen näst sista helgen var vi på Cherry festivalen i Ficksburg tillsammans med Asha, Fam. Swart och Shan. Det fanns lite marknadsstånd, karuseller, ansiktsmålning för barnen och förståss en massa körsbär.

 Ansiktsmålning

På söndagen åkte vi med fam. Swarts Landrover för att se Maletsunyane falls vid Semonkong tillsammans med Shan och Maria. Vi hade två trevliga dagar tillsammans och körde igenom Lesothos vackra landskap. Men som vanligt hade vi otur med vattenmängden i det 204m höga vattenfallet, det var fint men inte så mycket vatten som det brukar vara såhär års.

Gänget

Jaco och deras Landrover

Martin vid Maletsunyane falls

Sista veckan försökte vi avsluta arbetet och börja säga hejdå till människorna vi lärt känna. Blev många kvällar med trevliga middagar. Hade en ”braii” utanför oss näst sista kvällen där vi bjöd på mat och sång kring elden.

Martin hade en positiv avslutning i sitt arbete: Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men jag har fått erfarenheter som jag tror kommer att vara mig till hjälp för fortsatt arbete. Det kanske låter trivialt, men att våga lite på sina kliniska undersökningar mer – att med alla sina 5 sinnen utförligt undersöka, istället för att bara lita på radiologi undersökningar och labbsvar. Att inte bli skrämd när jag har en patient framför mig med symtom som jag inte alls kan förklara. Att då grundligt undersöka, ta de prover jag kan, och sedan konsultera en äldre kollega. Det är så mycket jag inte kan och som jag mer och mer förstår att man inte kan förklara. Men att känna igen de allvarliga åtgärdbara åkommorna och sedan åtgärda eller ledsaga till någon som kan... Att stå framför så många fall där jag inte vet orsaken till symtomen har gett mig en längtan att verkligen fördjupa mig i medicinen än mer. Faktum är att det är just detta som jag upplever är det viktigaste som den här resan har gett mig. Övertygelsen om och förståelsen för att mitt val att vara och bli läkare är en livsuppgift som kommer att kräva min totala hängivenhet och uppoffring. Att prioritera daglig tid att eftersöka de bästa och senaste behandlingsmetoderna för att kunna ge mina patienter den absolut bästa vård jag kan ge dem. För mig är det en del i att vara Jesu efterföljare. Att med all min kraft, med allt mitt förstånd och allt jag är sikta mot att bli den bästa läkare jag kan, för att bidra till att mina medmänniskor kan få den bästa vården och de bästa råden för de bästa förutsättningarna för hälsa och liv.

Doktorerna på Maluti Adventist Hospital

Vi lämnade Maluti och tiden i Lesotho med en positiv känsla, även om det varit många frustrationer och jobbiga saker som hänt känner vi båda två att det har varit värt det. Mycket blev inte som vi hade tänkt, men vi känner att vi lärt oss mycket inför framtida volontärs projekt. Förståelse av hur man kan hantera kulturskillnader är väldigt centralt i volontärarbete. Det kanske låter simpelt, men det har varit en lärdom som inte alltid varit så enkel att förstå, speciellt när ”kulturen” går ut över människoliv.

Nu bär färden av till Sydafrika och några veckors semester innan vi kommer hem till Sverige igen veckan innan jul. Skriver mer om det senare...